Mamma glömde mina mediciner, visste att det skulle gå såhär om hon skulle ta hand om dem... Nå, jag fick bara ta dom lite senare.
Borde riva mig till pappa idag. Har inte alls lust. Man väntar ju sig liksom att han borde vara den som förstår mig bäst, men nej, han förstår mig verkligen inte. Han jämför väl mig helatiden med sig själv, och vi har ju faktiskt helt olika diagnoser. Och ätstörningen fattar han inte alls.
Känner mig hungrig fastän jag just åt lunch. Okej, lunchen var inte så stor, och inte morgonmålet heller, men det känns ändå fel att vara hungrig nu. Tack och lov att alla är hemma och att det enda ätbara jag har i mitt rum är halspastiller som smakar skit. Borde inte bli nåt hetsande idag.
Hullut päivät nästa vecka. Skulle helt gärna gå dit, bläddrade igenom katalogen och såg en hel del som jag skulle villa ha. Men klädshoppadet har inte gått så bra för mig på senaste tiden. Hatar att prova kläder och välja storlek. Och helatiden tänker jag på att om jag blir frisk, borde jag ännu gå några kg upp i vikt, så borde jag inte köpa kläder som sitter lite löst? Enda jag lyckats köpa på senaste tiden är skor och stora tröjor som ska sitta löst. Dessutom vill jag inte ens veta vilken storlek jag är. Förr brukade jag på flit köpa för små kläder för att vara tvungen att gå ner i vikt, och nu är det inte trevligt att sitta med en massa pyttesmå kläder i klädskåpet som jag inte ryms in i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar